Feel Good

Hej bloggen-som-ingen-läser-förutom-jag-själv.

Jag väger 63 kg. Hoppsan hejsan!
Men jag har fortfarande några kilon kvar. Några, såsom 3 kanske. Vi får se vart jag stannar.

En tävling som jag är med i är http://www.tlcsverige.se/tavling och det sprider jag genom att publicera i min blogg som ingen som sagt läser. Vinnarskalle!




Nu ska jag snusa, äta godis och se på film med min surkart till sambo.

jag har en identitetskris vad gäller klädstil.

vem är jag nu?

jag är Mamma, lärare, förskollärare, körsångare, dansare, konstnärlig... det blir en väldig blandning om jag ska uttrycka mig själv genom klädstilen. det var liksom lite snyggt förut att klä sig i gamla secondhandklänningar, när jag var lite tanig. nu ser jag mer ut som en Gudrun Sjödén-tant.

kan någon inspirera mig?

1) ... jag och min sambo är ena riktiga snyggingar.
2) ... mina chinos i storlek 44 sitter lite lösare än "vad de ska"? :)





Totalstökigt sovrum...

Ibland när jag får tillbaka nåt monster som viskar rått i mitt öra att jag är tjock,
så brukar jag tänka på de tu som jag älskar så högt att det ibland gör lite ont.



Han och hon.
De mina.
Finaste i världen.

Då känns inte mina breda bristningar speciellt viktiga, ej heller de extra kilona eller de uppkäftiga celluliterna. 
Det som är viktigt är att jag är en stabil Mamma, som är en bra förebild och som har god självkänsla.

Jag är vacker. 

Det har inte alls känts så kul med kläder nu sen jag inte är gravid längre. Nu är det inte alls lika fint att ha kläder som framhäver magen ;)

Men jag sitter här nu och kvällssuddar och glider runt på favoritsajterna
Tjallamalla
Grandpa
Beyond Retro
Drömmer mej bort bland snygga drömplagg och längtar efter våren.
Jag drömmer att jag har fittat till kroppen lite grann (med hjälp av dans, Fit Mama och långpromenader i vårsolen med vår fina Brio och Lillan däri) och att jag nu kan bära plagg i storlek 38/40!

Jag har mina underbara träskor som jag fyndade på loppis förra våren:


Och kanske den fina klänningen från Indiska:


Jag drömmer om en sånhära byxdress:

från Noir et Blanc.

Jag drömmer och drömmer... Som min sambo säger: "Gör det till verklighet då Julie!". Yes, I will. Bannemej!

In my daughter's eyes I am a hero
I am strong and wise and I know no fear

But the truth is plain to see
She was sent to rescue me
I see who I wanna be
In my daughter's eyes

Jag har struntat blankt i denna blogg nu i några veckor.
Varför tusan ska jag hålla på och banta?! Så himla onödigt att låta ens energi gå till det.
Visst, jag tänker ofta på att det vore väldigt skönt att kunna komma i mina gamla kläder, men å andra sidan, det kanske är dags för mej att landa i den här kroppen? Jag kanske, istället för att sträva efter att komma i de gamla kläderna, borde köpa mej nya? I en storlek som passar.

Det är kanske den här 74 kilos (japp haha jag har gått ned ett kilo - jihooo!) kroppen som jag ska ha?
Jag har ju alltid svält mej och levt farligt. Nu äter jag skitbra och mår bra, så varför ens sträva mot nåt annat??

Jag måste lära känna min "efter-graviditeten-kropp". Jag ska lära mej leva med den.
För inte tusan går jag ned i vikt av att amma (som alla tjatar om att "man gör") och gå promenader med vagnen.
Jag är jag, inte som "alla andra". No more vikthets.




...
Som det känns nu iaf.